Everything comes to an end at some point, and this is it for me

Om 11 timmar och 40 minuter lämnar jag Grand Rapids, och om 17 timmar sätter jag mig på planet hem mot Sverige. Jag är som en bergodalbana nu, ena sekunden gråter jag, andra försöker jag att inte tänka på det och kan därmed hålla det inne. 
 
Idag hade jag mitt go away party, och det var väl 10-15 av mina närmsta kompisar här. Vi gjorde massor roliga saker, men det var inte lika kul i slutet. Fan vad jag hatar att säga hej då. Kunde inte stoppa tårarna alls, och så har det varit konstant de senaste dagarna. Ett utbytesår är helt underbart, men att säga hejdå är nog det värsta jag gjort mitt liv, och jag kan tänka mig att det blir värre imorgon på flygplatsen.  
 
Om allt går som det ska är jag hemma i Linköping runt 5 den 20e, jag har tänkt att lägga upp bilder från de sista dagarna då. Nu ska jag fortsätta packa och försöka klura ut hur jag ska få med mig saker hem i väskan som redan nu är överfull... 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0