Tiderna förändras och vi med dem

I'm coming home, I'm coming home

Tell the world that I'm coming home


Pirret har börjat komma i magen. Jag ska verkligen åka snart, jag kan vara hos min familj om fyra månader. Fyra ynka månader. Tänker hela tiden att jag kommer ha the time of my life året där borta, och utveckas massor. Men när jag kommer hem kommer jag tillbaka till det vanliga som jag trivs med. Tillbaka till alla nattliga promenader med Ellinor och Lollo. Tillbaka till skolan där man träffar den ena efter den andra som jag känner mer eller mindre. Men när jag kommer tillbaka kommer många av mina kompisar ha tagit studenten. Inget blir som nu någonsin igen, och det skrämmer mig en aning.  Låten som är inbäddad får mig att peppa till max, men den ger även den rädslan.

 

Det kan tolkas som att jag nu är med förskräckt än pepp på att åka. Rädslan finns där, men jag kan säga att viljan att åka är tusen gånger starkare, om inte mer. Kan börja skratta för mig själv ibland för jag är så glad att jag ska åka. Som Petter rappar "tiderna förändras, och vi med dem". Någon gång är det dags to live and let go. Det kanske är nu för mig.


Stipendiet!

För cirka en månad sedan var det en del inlägg här som handlade om att jag höll på att söka ett jubileumsstipendie hos YFU (mina trogna läsare kanske minns? haha). I alla fall, igår fick jag mail om att jag blir tilldelad det!Wohoooo! Klart ett plus med att jag får det en aning billigare, men främst är det roligt att jag ska få vara YFU Sveriges representant och typ blogga för dem under året. Känner mig extremt peppad, och jätteglad att jag lyckades!! Vi ska snart fira det med en budapesttårta som jag håller på och bakar nu :)

Taggar inför USA, 4 månader kvar


Promise me to be here when I'm back ♥

 

Sitter och kollar på Eiras blogg från slutet av juli 2011, innan och när hon åkte till USA. Det är bara 4 månader kvar för mig. Jag kan inte föreställa mig hur svårt det kommer att vara att säge hejdå till Ellinor och alla andra kompisar jag står nära. Blir tårögd när jag tänker på det. Jag saknade Ellinor när jag varit ifrån henne mindre än en vecka. Hon åker imorgon till fjällen och kommer hem på onsdag. Fem dagar känns för långt utan henne. USA är en dröm jag haft i nästan tio år, men nu när det är så nära är det så skrämmande. Nu inser jag att det verkligen är på riktigt


SLEP-test


Har glömt att skriva det här. Jag gjorde det hederliga SLEP-testet i tisdags. Alltså ett engelska-test som man måste göra för att få åka som utbytesstudent till USA. Hade hört att det var jättelätt innan, och vissa delar var pinsamt lätta, medan andra var lite klurigare. Träffade även Arvid och Erik, de andra två utbytesstudenterna från Linköping som ska med YFU till USA i höst. Kul att veta att jag inte är ensam härifrån :)

RSS 2.0